Publicerat torsdagen den 26 mars 2009, klockan 11:14.
Igår märktes det kläder för fulla muggar. Gratis arbetskraft i form av syrran hade jag med. Hon tyckte det var så roligt. Promise.
Två sopsäckar blev det och redan idag ska Emma kika förbi och kolla ifall hon hittar något av intresse. Annars hivar jag iväg allt till bytardagen. Märkeskläderna har jag iofs sparat i en annan påse, de ska upp på Tradera istället. Tror man tjänar bäst på det. Skulle behöva gå igenom alla skor också… *stön*
Aja… Jag och min trogna vapendragare var även på Europris där de hade 50% på hela sortimentet. Det hade folk verkligen tagit fasta på. Jävlar vad utplockat det var. Fyndade dock ett par stövlar till Kokeungen för 30:- och så lite annat småplock. Svängde även förbi Silvan på vägen hem där jag köpte lite svart plast att dekorera kakelplattorna i köket med. Självklart kan ju inte Öbo ha standardmått så här får man minsann klippa och skära själv. *dryga* Frågan är när man ska orka?
Kvällen jobbade jag och eftersom Matte fortfarande var kvar i Götebög så fick Emelie såklart även äran att vara barnvakt. Det hade tydligen gått finemang och Lokeungen sov som en stock när jag kom hem. Foton från barnvaktandet finnes här.
Publicerat tisdagen den 24 mars 2009, klockan 18:46.
Full fart har det varit på en del idag. Loke, närmare bestämt som absolut inte tänkte sova en sekund längre än till klockan 6. Jag var halvt död. Som tur är så är han inte speciellt krävande på mornarna, utan vill helst kolla på Scooby Doo. Helt perfekt för då kan jag ligga och småslumra bredvid.
Ett par timmar senare så fick vi sällskap med Emelie ut med Rally och sen drog vi vidare till familjecentralen. Där käkade vi frulle och lackade och limmade bananskalet Loke målade igår. Det hade säkert sett lite trevligare ut om man inte valde en brun färg, men det skulle han såklart ha. Alltså blev det ett brungult bananskal. Rätt snyggt ändå (även om jag skulle valt en annan färg), idén var hur som helst kul. Innan vi drog oss hemåt spelade vi lite instrument och sjöng.
Annars har jag plockat och städat lite här hemma. Emelie har fixat våfflor som vi kastat i oss och nu ska jag hänga tvätt innan det är dags att lägga Loke. De ringde från jobbet idag och ville att jag skulle jobba kvällen imorgon så det ska jag göra. Emelie kunde som tur var passa Loke eftersom Matte fortfarande är i Gbg. Kul att de hör av sig lite. Gudarna ska veta att varje litet öre är välkommet.


Publicerat lördagen den 21 mars 2009, klockan 18:39.
Jahapp. Så byter man adress permantent. Känns skumt måste jag säga, men jag kanske vänjer mig. Who knows? Är i alla fall ytterst irriterad på att inte alla mina gamla inlägg vill förflytta sig till den här bloggen, utan bara de innan oktober 2008. Skulle vara mycket trevligare om alla villle hänga med. Gillar inte glappet… Men, det är här jag kommer hänge in the future, oavsett. Så glöm inte att uppdatera era bokmärken, länkar och liknande.
Ach well… Jag har i alla fall jobbat två dagar vilket gick ganska bra. Var ytterst nervös innan men klarade av det utan tabletter. Visst mådde jag inte prima hela tiden, men det funkade och det är huvudsaken. Förhoppningsvis kommer det göra det i fortsättningen också om jag får chans att jobba mer, vilket jag innerligen hoppas. Ska ringa och höra lite hur det ser ut i framtiden nästa vecka tänkte jag.
Annars är jag ytterst tacksam om ni tipsar alla ni känner om min nyöppnade webshop.
Publicerat tisdagen den 17 mars 2009, klockan 21:03.
Trodde faktiskt inte att jag skulle skriva något mer inlägg i den här bloggen eftersom jag skaffat mig en ny domän. Tyvärr verkar det ta längre tid än jag trodde för mig att få i ordning allt som jag vill så jag får väl skriva lite här i alla fall då. Wordpress verkligen vägrar att importera alla mina gamla inlägg till nya bloggen. Skitirriterande. Det funkar fram till oktober 2008 sedan är det tvärstopp. Spelar ingen roll att jag tagt bort inläggen innan i den här bloggen heller. Den vägrar ta med resten i alla fall. *sur*
Nåja, vad har jag annars gjort? Utöver att pyssla med nya bloggen och webshopen? Ja, inte så mycket faktiskt. Ser till att gå upp på morgonen och inte sova någon middag så att jag (förhoppningsvis) kan somna i normal tid. Försöker skapa mig rutiner i min tillvaro även om jag inte gör något speciellt om dagarna. Försöker även äta lite bättre. Flera gånger om dagen och inte så mycket, samt inte äta godis och dricka dricka varje dag. Funkar ganska bra.
Idag har jag i alla fall varit effektiv. Solen har lyst och vårkänningarna spritter i kroppen. Mår alltid som sämst i början av ett år. Efter jul fram till mars, april ungefär. Då tycker jag det mesta liknar skit och det slår faktiskt aldrig fel. Sen när solen tittar fram och våren är på väg börjar jag må bättre igen. Hoppas verkligen det är så i år också. Det är inte kul att gå och må bajs hela dagarna. Vare sig för mig eller min omgivning.
På förmiddagen var hela familjen i alla fall på familjecentralen. Sedan gick jag hem och fixade käk innan det blev promenad i vårsolen tillsammans med Loke, Rally & Hanna. Efteråt fikades det lite och så blev jag med över till henne för att låna hennes skurmopp eftersom våran gått av. Sen har jag städat och fejat ungefär resten av dagen. Känner mig helt mör i kroppen nu, men det är en skön känsla. Känns alltid bra när man gjort något.
Nu däremot tänkte jag faktiskt hoppa ner i sängen och kolla något avsnitt på någon serie innan det är dags att sova. Ska upp och jobba imorgon. Första gången jag jobbar morgon efter min långa sjukskrivning. Hoppas verkligen det går bra för jag ska jobba torsdagen med och vi behöver verkligen pengarna.
Någon som kan tipsa om någon bra serie förresten? Har kollat slut på de jag haft så jag började kolla på Kyle XY igår men det verkar inte vara någon höjdare direkt. Ska ge det något avsnitt till idag, men blir det inte bättre måste jag byta. Så kom igen nu. Tips!
Publicerat söndagen den 15 februari 2009, klockan 0:44.
Publicerat lördagen den 14 februari 2009, klockan 16:07.
Då ska jag snart bege mig iväg att jobba. Första gången på flera månader. Är nervös som fan, men hoppas så att det ska gå bra. Senaste gångerna jag var på jobbet fick jag panikångestattacker och var tvungen att åka hem, så det är ju verkligen som upplagt att skaffa sig en ny nu. Inget som jag har lust med alls faktiskt.
Eftersom jag har världens bästa jobb/arbetsgivare så fick jag i alla fall börja med att hoppa in på ett kort kvällspass så det borde gå bra. Eller borde och borde… Det måste gå bra! Nu har jag ingen skola att oroa mig över heller. Det måste helt enkelt gå bra, något annat alternativ finns inte. Jag måste kunna tjäna lite pengar i alla fall.
Annars är det som ni vet alla hjärtans dag idag. Jag & Matte är visserligen barnfria men ska inte hitta på något speciellt. Kanske kolla film, äta god mat och mysa lite. Är ju ganska fattiga så presenter och sånt skippade vi i år. Det får räcka med varandras kärlek.
Nähäpp, nu ska jag dra mig mot jobbet. Håll alla tummar och tår för att det kommer flyta på bra.
Publicerat torsdagen den 5 februari 2009, klockan 3:00.
Publicerat fredagen den 23 januari 2009, klockan 15:47.
Idag är jag förkyld. Som fan dessutom. Det här blir värsta gnällbloggen om sjukdomar hela tiden om det ska fortsätta såhär. Men jag mår verkligen kasst. Min kropp måste ha världens sämsta immunförsvar ever. Hostar, snorar, feberfrossar, ont i halsen & huvudvärk. Låter inte det mysigt? Jo just, självklart mår jag fortfarande illa också. Det får vi absolut inte glömma. *gaah* Tror jag blir tokig snart.
Men nu har jag gnällt av mig lite i alla fall så nu lämnar vi det. Tack vare att jag är sjuk mer eller mindre hela tiden så är det inte mycket som händer här hemma. Har fullt upp med att hålla huvudet ovanför ytan känns det som. Har i alla fall besökt psykologen och diskuterat sjukskrivning. Första tiden psykiatrikern (fan vilket svårt ord!) hade var någon gång i mars. Man måste bara älska psykvårdens väntetider. Så vill jag ha sjukskrivning får jag vända mig till vårdcentralen. Frågan är bara om det gör till eller från. Kommer ju ändå inte få några pengar någonstans ifrån så jag vet inte om jag orkar bry mig.
Otroligt otrevligt är det i alla fall att rätt som det är tvingas leva på ca 8000:- mindre i månaden. Speciellt när man får en trevlig sluträkning på elen på 3000:- Fy fan säger jag bara. Tur ändå att jag har lån hos världens bästa (och billigaste) bank, pappa. Lånade ju 50000 kr av honom när jag köpte bilen som jag betalar tillbaka på varje månad. Så den här månaden ringde jag och fixade en betalningsfri månad. Verkligen behövligt. Det bästa av allt är ju att det inte tillkommer någon ränta heller.
Ringde även mitt gamla jobb när jag ändå var i farten. Tyvärr var hon som jag skulle tala med hemma och vabbade, men det verkar i alla fall som att jag kommer få komma tillbaka till min gamla brukare och jobba lite om jag vill. Känner att jag vill ropa hej innan jag hunnit över bäcken, men lite extrapengar är ju aldrig fel. Skulle vara en viktig del i mitt kognitiva arbete med mig själv att försöka komma tillbaka också. Dessutom är det på tal om att min brukare eventuellt ska få extratimmar och då blir det ju ännu mer jobb där. Men som sagt, tar inte något för givet innan saker och ting är klart.
Igår var jag även ute med Brickis hundklubb för första gången. Vi träffades med hundarna och gick långpromenad. Perfekt social träning, både för Rally och för mig. Loke var med också eftersom Matte jobbar kväll den här veckan. Tror han med tyckte det var kul. Frågan är bara om de andra tyckte det så som han pratade hål i allas huvud.
Nähä, nu ska jag dra på mig ett par brallor för straxt kommer Mattes far & bror för att hälsa på. Farbror Daniel har nämligen lovat Loke att bygga lego med honom, så den ungen kommer väl bli eld och lågor när han kommer hem från dagis.

Publicerat måndagen den 6 oktober 2008, klockan 18:22.
Har varit så sjukt nervös hela dagen (för att inte tala om igår kväll och natten) över jobbmötet jag skulle ha idag. Fick ta lugnande innan skolan och mer lugnande innan mötet. Usch och fy. Dessutom var det såklart helt i onödan!
Jobbmötet var så jävla bra. Jessika som har hand om mig förstod precis min situation och tyckte det var bra att jag började tänkt lite på mig själv så jag fick lugn och ro. Mitt schema lades på is och när jag vill komma tillbaka är det bara jag säger till. De (och alla andra) tyckte att jag var en jättebra assistent och var supernöjda annars (förutom frånvaron på slutet alltså) så det känns jätteskönt.
Hon tyckte även att jag skulle försöka bli sjukskriven så jag kunde fokusera helt på mig själv nu när jag fått en kontakt på psyk så jag slapp all stress. Kan nog vara en bra idé egentligen. Med skolan känns det minst sagt kärvt. Frågan är bara vart jag skulle få pengar ifrån, men det skulle hon kolla upp åt mig och höra av sig senare. Hoppas det finns chans att man kan få något i alla fall.
Jaja, nu ska jag i alla fall till gymmet och köra lite pilates. Har ingen lust alls egentligen men min terapeut säger att det är bra att röra sig för välbefinnandet och jag antar att hon har rätt.
Publicerat onsdagen den 24 september 2008, klockan 12:41.
Tjaa… Vart ska man börja? Med jobbet kanske? Inte nog med att jag inte klarade av att jobba i helgen, tydligen hade jag skrivit upp mig på hela den här veckan i somras utan att komma ihåg det. Jättebra gjort verkligen. Självklart resulterade det i att det inte kom någon assistent åt min brukare i måndags så h*n fick ligga själv i en timme innan de på kontoret(!) kom och tog upp henne. Major misslyckande i min bok. Ångesten var total. Sa jag total?
Självklart fick jag prata med de på kontoret och berätta att jag vid 29-års ålder uppenbarligen inte bara är psykiskt störd, jag är dement också. Inte alls roligt. Dessutom påpekades det att jag varit borta lite mycket på senaste tiden och att de skulle vilja träffa mig och prata. Perfekt. Just vad jag ville också. Inte. Den 3 Oktober bestämdes mötet. Jättekul att gå och må dåligt med ångest i 2 veckor innan man får reda på vad som händer.
Jag blev i alla fall helt knäckt och låg och grinade som en bebis över mina misslyckanden här i min ensamhet. Efter någon timme när jag fått ur mig det värsta ringde jag och pratade med Mattias som jobbade. Han sa (som så många gånger tidigare) att jag skulle säga upp mig. Fokusera mig på skolan och försöka må bättre. Att det är för mycket att klara heltidsstudier, barn, familj, jobb och terapi med sig själv. Att vi inte behöver de ca 3 tusenlapparna jag tjänar varje månad. Vi klarar oss bra ändå. Och visst har han rätt. Men jag vill ju också bidra med lite mer än studielånet. Fan, det här känns som ett sånt misslyckande. Jag har alltid skyhöga krav på mig själv (som aldrig infrias dessutom!), men aldrig på andra. Varför är det så?
Fortsätt läsa resten av inlägget…