Publicerat onsdagen den 30 januari 2008, klockan 17:24.
Vissa dagar är bara allt så fel. Mådde dåligt psykiskt igår. Varför vet jag inte riktigt, sedan blev det ju inte bättre när jag inte fick en blund i ögonen under hela natten trots att jag tog sömntabletter. Gick till och med upp vid 3, 4-tiden och läste lite matte, men inte ens det fick mig sömning! Somnade imorse någongång och klarade inte av att gå till skolan. Var verkligen tvungen att få lite sömn. Matte gick upp med Loke och tog honom till dagis.
Vaknade straxt innan jag skulle hämta Loke vid 16.00 och känner mig om möjligt ännu sämre. Den lilla sömnen jag fick under de timmarna kantades av riktigt otäcka mardrömmar och jag vaknade stup i kvarten. Har hjärtklappningar, andningsbesvär, ont i magen, yr, matt och mår illa. Hela kroppen verkligen kryper av ångest. Vill inte ha det så här.
Hämtade Loke på dagis där han tydligen betett sig otrevligt. Som en typisk trotsunge. Han hade slagits, knuffats och spottat på fönstret. Och vid minsta tillsägelse hade han brytit ihop totalt, störtgrinat och bara ville hem. Det är ju precis sånt man vill höra. Inte. Och eftersom han i vanliga, normala fall i princip aldrig beter sig så vet man ju inte riktigt hur man ska reagera. Men tydligen hör det till åldern. Den underbara 3-årsåldern. Fy fan vilken jobbig tid. När mitt nästa barn blir 3 år ska jag hyra ut det på obestämd tid.
Lika jävla otrevlig har han varit hemma. Lyssnar inte, skriker idiotskrik rakt ut när det inte passar, slåss och låtsasspottar. Vill en sak ena stunden och andra stunden är det totala motsatsen. Jag blir tokig. Speciellt eftersom jag själv inte alls mår speciellt bra just nu. Har ångest över att jag inte gick till skolan, över mardrömmarna, över mitt mående, över hur jag beter mig och framförallt för att jag är långt ifrån en bra mamma just nu. Tålamod existerar inte. Fan. Jag vill bara dra något gammalt över mig och aldrig vakna igen.

En passande bild på Loke som 1-åring.
Publicerat måndagen den 28 januari 2008, klockan 23:44.
Hur glad blir man inte när ens sambo kommer hem från jobbet och med sig har han en exakt likadan lampa som jag fick av honom i 10-års present. Ni vet, den som Juli förstörde. Det fanns bara en kvar och det var utställningsexemplaret. Men vad gör det? Jag är så glad att jag fått en likadan. Nu kan vi ju låtsas om att olyckan aldrig skett. Problemet är bara vad för kattsäkert ställe som jag kan ställa den på…

Publicerat måndagen den 28 januari 2008, klockan 15:49.
Det här monstret bor i mitt huvud. Verkar stämma ganska bra. Vi verkar vara ungefär lika glupska/hungriga. Vilket/vilka bor i ditt? Gå in på den här länken och klicka random fem gånger.

Publicerat måndagen den 28 januari 2008, klockan 12:50.
Vägde mig imorse eftersom måndagar är mina vägdagar. Det visade sig att jag gått upp 0,2 kg. Irriterande. Visserligen har jag väl inte skött mig världsbäst, men ändå. Så dåligt har jag inte skött mig att det borde bli ett plus. Kanske var det resultatet från när jag och Matte var ute och åt på en kinarestaurang i lördags. Då tog jag faktiskt en friterad banan + glass till efterrätt. Inte det smartaste kanske, men hur ofta är vi ute och äter. Jag förtjänade det fan. Haha… Jaja, ny vecka nya tag.
Veckans resultat: +0,2 kg.
Totalt: -9,6 kg.
Publicerat söndagen den 27 januari 2008, klockan 18:12.
Jag håller på med en iframe layout och har ett stort problem som jag inte kan lösa själv. Ska nämligen ha ett litet galleri på sidan och vill använda mig av ett lightboxscript. Ni vet, man klickar på en liten bild och den stora ploppar upp ungefär som jag har här på sidan. Men nu till mitt problem. Hur får man den stora bilden att fatta att det kan bli stor över hela skärmen och inte bara i själva iframen som den lilla bilden ligger i? Hjälp mig nu alla ni duktiga!
Publicerat lördagen den 26 januari 2008, klockan 15:49.
… när man öppnar sin mail och hittar en sådan här fin present. Tack älskade du!

Publicerat fredagen den 25 januari 2008, klockan 23:13.
Idag har jag verkligen hunnit med sjukt mycket (eftersom jag varit vaken sedan 5 imorse). Först var det som sagt skola, sedan besök på vårdcentralen. Jag träffade en ny läkare som för första gången verkligen lyssnade på mig. Vi gick igenom hela min bakgrund och återigen ska en remiss skickas till psyk. (Undrar hur många de skickat genom åren?) Sedan blev jag sjukskriven ytterligare en månad + att han förnyade alla mina mediciner samt gav mig sömntabletter. Oh happy days! Kanske kan jag få sova normalt och börja må lite bättre? *hoppas*
När Matte kom hem med bilen åkte jag och Emelie till stan. Det är ju hindersmässan här, dvs en marknad men vi kastade ett öga in bland stånden och insåg att det bara var skit som såldes (som vanligt). Dessutom luktade det så jävla äckligt av alla munkar att jag inte klarade av att vara där. Vi gick i affärer istället. Och gissa vem som hittade ett par (mer eller mindre) exakt sådana stövlar/boots som jag letat efter. *glad* De kostade 440:- och sved hårt i min plånbok, men det är något som jag verkligen behöver och har suktat efter länge utan att hitta några som fallit mig i smaken. Vanliga vardagsskor.
När jag ändå var i shoppartagen hittade jag en superskön dagisdress till Loke också. 149:- på H&M. Perfekt, eftersom han mer eller mindre vuxit ur alla sina kläder. Tror han är inne i en riktig växtperiod nu, för han äter som en häst också. Till kvällsmat åt han t.ex 4(!) rostade mackor. Han farfar ringde och berättade eftersom Loke tillbringar helgen där. Så här hemma är det alldeles lugnt, skönt och barnfritt. Sitter med ett glas vin framför datorn och bara njuter av livet. Det känns så bra just nu. Fast alldeles straxt ska jag betala räkningarna och då känns det nog inte så bra längre. *hrm*
Just, jag är sur på Juli också. Här har jag sprungit och skrytit om hur mina katter aldrig förstör saker här hemma. Det skulle jag aldrig ha gjort. Inte nog med att hon kastade ner en blomma i golvet så krukan pajjade. Hon har även puttat ner min fina lampa som jag fick av Matte i 10-års present. Den gick i 1000 bitar och går inte att laga. Kattjävel. Krukan var ju skitsamma, men min kattlampa var speciell för mig. Riktigt ledsen blev jag.




