I julklapp/födelsedagspresent fick jag ju bl.a. ett nytt objektiv och en blixt till kameran. Självklart måste ju det testas. Har fortfarande ingen riktig koll på blixten. Har blivit många missar, men jag lär mig väl vad det lider. Hittills kan jag i alla fall säga att jag gillar båda grejerna. Som fan.

I lördags hade jag middag för mina älskade vänner. Orkade inte engagera mig så mycket tyvärr så det blev hemmagjord smörgåstårta och till efterrätt färdigköpt madelkaka med glass och/eller grädde. Vi hade supertrevligt (som vanligt), drack lite, tjötade desto mer och hann även med en gång TP-spelande. Tänk att jag alltid ska vara så nervös innan när det alltid går så bra. Helt sjukt. Blev dock aningens för ångestladdad mot slutet så jag knaprade en Sobril, fast jag tror jag döljde det bra. :)

Annars är jag råförkyld. Snorar, hostar, svettas och fryser. Har problem med att andas och så värker det i lederna. Muchos trevligt. Inte. Skulle egentligen behöva ta mig in till stan och shoppa lite på mitt presentkort också, men jag orkar verkligen inte när jag mår så här. Det är vidrigt.

Måste ju även berätta att jag tappade min plånbok i lördags. Åkte runt på alla ställen jag varit och frågade, letade utan resultat. Ångesten var total. Inte bara för pengarna som var i, utan alla kort. Visa, körkort, medlemskort, rabattkort osv. Självklart hittade jag den inte, men när jag kom hem och lagom skulle spärra korten så ringer polisen och ett par har lämnat in min plånbok där. Med allt i. Gissa om jag blev lättad! De vänliga människorna var inte ens från stan så de hittade först inte in till polishuset, men ändå gjorde de sig besväret. Än finns det tydligen hopp om mänskligheten. Jag skickade ett nallebud till dem idag. Hoppas det uppskattas.

Jahapp.. Så var julen över. Firade först hemma hos mamma med min släkt och sedan hemma hos Mattes mormor och morfar med hans släkt. Julafton var väldigt lyckad och jag hade supertrevligt förutom en panikångestattack från helvetet. Vi fick massor av underbara saker och kom knappt hem för att bilen var så fullproppad med julklappar.

Loke var även duktigast i helva världen och lämnade sin napp till tomten och har inte tjatat om den något sen dess! Helt otroligt. Jag trodde första veckan utan napp skulle bli superjobbig, men icke. Idag gick han till och med själv och kastade lite nappar i soprummet som vi hittade här hemma. Värsta stora killen. Hade jag vetat att det skulle gå så här bra skulle vi ha gjort oss av med nappen för länge sedan. Fast iofs har vi pratat om att han skulle lämna nappen till tomten sedan i somras, så han var väl förberedd.

Juldagen däremot var inte alls lika trevlig. Massa skit har hänt och jag mår långt ifrån bra. Vill inte gå in något närmare på det direkt men jag kan ju säga att det inte handlar om något mellan Mattias och mig i alla fall. Allt grundar sig på min panikångestattack och en massa missförstånd. Jag har jätteångest och känner mig skyldig fast det egentligen inte är mitt fel. Jag försöker hålla god min (som vanligt), men inom mig gråter jag. Konstant. Känner bara att jag inte orkar längre. Allt är så jävla jobbigt. Hatar när det bråkas omkring mig och att man indirekt blir indragen. Fan att man aldrig bara ska få vara glad under jul i alla fall. Men ska man se det från den ljusa sidan så är ju inte den här julen värre än den förra i alla fall. Då gick jag sönder. På riktigt. Och är fortfarande inte helt lagad.

Imorgon ska jag bjuda på den traditionella födelsedagsmiddagen också och jag har ungefär noll lust. Absolut inte det att jag inte vill träffa mina vänner för de älskar och tänker jag på varje dag. Det är bara det att jag som sagt inte mår något vidare. Vill inte städa och inte laga mat. Orkar inte. Jag har dessutom inte lust att träffa någon. Har konstant ångest och är rädd för att panikångestattackerna ska komma tillbaka. Vill inte ha det bland folk. Det är jobbigt både för mig och de inblandade (beviseligen). Dessutom känner jag mig rätt nere och är inte det bästa sällskapet. Samtidigt så är det i precis de här situationerna som jag verkligen bör träffa folk. Och vilka är bättre att träffa än mina bästa kompisar som vet hur läget ligger till?

Tänkte bara skriva en kort rad om dagen innan jag knoppar. Jag har haft världens bästa födelsedag med massor av superbra presilenter. Jag har fått allt ifrån pengar till blixtar, till skor, till Björn Borg strumpor & trosor, till lotter, till objektiv, till hundsaker, till vantar, till ljuslyktor, till hudlotioner osv… Massa grejer helt enkelt! Dessutom får jag mer födelsedagspresenter imorgon eftersom inte alla kom idag. Det är inte klokt.

Jag har även fått massa hjälp här hemma. Främst av Emelie såklart som både bakat och fixat tårta *superdupertack*, men även av gäster som plockade undan efter sig och så. Och Mona som dukade fram, fixade kaffe och allt. Tusen tack. Verkligen super. Herregud vilken tur jag har som har världens underbaraste släkt och vänner. Som sagt… Det är inte klokt.

Några av dagens presenter som jag hittade bilder på nätet av.

Idag blir jag 29 år gammal. Det känns lite mindre jobbigt idag. Emelie var snäll och var här i går och fixade bullar, knäck och sånt. Städningen ger jag f-n i. Det ser hyfsat ut här hemma och duger det inte åt folk kan de stanna hemma. Faktiskt. Nu ska jag ge mig iväg och handla de sista julklapparna (det är konstigt att man är så himla tidig varje år). Sen ska det bakas tårta och sen så är alla som vill välkomna.

Usch… Jag har egentligen inget vettigt att skriva alls. Tycker det mest suger och mår allmänt dåligt. Var uppe hela natten igår, mådde illa, ångest, toalettrännande osv. Somnade 10 imorse med lite hjälp på traven av tabletter. Gick upp vid 14 igen och mådde fortfarande skit. Känner för att ställa in allt. Födelsedag, jul osv. Har ett ton saker som måste göras innan och absolut ingen som helst ork. Det ska handlas de sista julklapparna. De sista julklapparna ska även slås in. Storstädas. Julpyntas. Bakas. Och jag vill eller orkar inte.

Har ju inte mått så vidare på sista tiden så närvaron i skolan har varit ungefär lika med noll. Idag har jag i alla fall varit där. Efter det åkte jag vidare till min psykolog och spenderade en timme tillsammans med henne. Fick även tummen ur röven och svängde förbi banken för att spärra mitt kort som varit mirakulöst borta den sista veckan. Så om tre dagar ska väl mitt nya dimpa ner. Lagom till jul sådär.

Efter det varjag helt jävla slut. För mycket ovant socialt umgänge och relativt lite sömn så jag somnade som en stock vid 18 och knallade upp ett par timmar senare. Skitsmart. Nu kommer jag väl aldrig somna ikväll…

På nyårsafton så har Matte & jag varit förlovade i 10 år. Det är verkligen inte klokt hur fort tiden går. Hur gamla är vi egentligen? Hur som helst så firar vi det med nya fina ringar. Alldeles nybeställda. Visst är de helt lovely?

Fick ett sånt roligt mail idag att jag bara måste dela med mig av det:

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

HUNDENS DAGBOK:

07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK:

783:e dagen i fångenskap…

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett annat försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.

Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket…

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Nu vet ni alla varför jag är en hundmänniska.